Sorg...

Jag känner stor sorg över Lilla Engla. Och över Pernilla. Mina tankar går till respektive familjer. Det ohyggliga som hänt är fruktansvärt. Att en människa kan bli så ond. Göra något så hemskt. Livstids fängelse är det "enda" han får i vårt land. Det är MINA och DINA skattepengar som betalar hans uppehälle livet ut. Tycker det är fel. Dödsstraff borde införas när det inte finns några tvivel om vem gärningsmannen är. I mina ögon förtjänar han inte att leva. Han förtjänar inte en snabb död heller. Jag känner riktigt hur ilskan sliter i min kropp. Tårarna kommer bara jag hör namnen. Engla eller Pernilla.....En ung kvinna med sina bästa år framför sig på väg hem. En liten flicka med hela livet framför sig. Som för första gången skulle få cykla hem (jag kan känna hennes lycka och mammans oro över det!). En mamma som skyddar sin dotter. Som ringer upprepade gånger för att höra att allt är okej. Det var inte okej...Som mamma vill man finnas där. Hela tiden. Skydda, stötta, hjälpa. Jag vet, jag är ju mamma;) Det gör mig rasande att sådant här kan hända. Får hända. Att jag inte kan skydda mina (och andras) barn fullt ut. Grundtryggheten är rejält omruskad och skakad. Riktigt rejält. Tror aldrig det stannar helt efter detta.

//Hillbergskan